Före och efter Indien

Jo men hejsan. Jag har varit hemma i snart två veckor nu. Indien var en fantastisk, härlig, otrolig, fruktansvärd, sagolik, omtumlande och enorm upplevelse! (Se länk till Resdagboken i förra inlägget). Men jag är mycket glad och tacksam över att vara hemma i Sverige. Vi har det grymt bra här.

Jag hoppas jag aldrig glömmer det jag såg där. Jag hoppas jag aldrig glömmer. Jag hoppas jag aldrig blir en sur-gitta som gnäller på trånga pendeltåg, långa väntetider till läkaren, lång restid till jobbet, dyra grejjer....... Jämför man är allt vi gnäller på här i-landsproblem så det bara skriker om det. Folk borde öppna ögonen.

Men skit samma. Nu är jag hemma, har börjat jobba, träffar familj och vänner och börja känna mig normal så sakterliga. Det enda som är sig nytt är att jag kan göra vad fan jag vill när jag kommer hem från jobbet om kvällarna. Inget jävla plugg mer! Gud så skönt så ni anar inte. Jag har snart återhämtat mig från min intracostalmuskelinflammation (intracostal = musklerna mellan revbenen för den som inte pratar fikonspråk!) som jag ådrog mig i Indien, därmed kan jag snart börja träna igen! Yiihhhaaaa!

Nåväl. Just nu väntar jag mest på en sak. 25 mars. Då kommer min lön. Ja ni läste rätt. Men då blir jag snorrik! Min stora stora sjuksköterskelön kommer bara välla in på mitt konto! Och ja, jag tillhör den ironiska generationen. Bye bye for now.