I skiten... igen.

Så var jag där, igen. Har jag inte varit här en miljard gånger förut? På bristningsgränsen? De närmsta tre veckorna framför mej kommer vara ett rent helvete. Jobbar fan varenda jävla natt, och har sjukt, och då menar jag sjukt mycket att plugga. Alltså jag förstår inte, inte ens om jag totalt struntade i att sova de närmsta veckorna, skulle jag hinna med allt jag ska hinna med att göra. Skriva, fixa, sammanställa, leta litteratur, artiklar o all annan jävla skit vi ska få in så här i slutet på terminen. Dessutom har jag den där förbannade jävla maraträningen också. Helevete.

Påminn mej nästa gång jag får för mig att läsa en specialistutbildning på heltid, jobba natt heltid och träna inför marathon. Samtidigt. Påminn mej för i helvete.

Cravings.

Min hjärna är knäpp. Den är bara inställd på en enda sak nu för tiden. Den 31 maj. 42 kilometer löpning. Ja ni hajjar...

Igår var jag helt säker på att mitt liv var slut. Jag hade ont i halsen. Jag fick panik. Va faan ska jag göra? Då missar jag ju massa träningsdar! Det är OMÖJLIGT! Men idag mår jag bättre. Så nu ska jag ut och kuta. Det roliga är att jag tycker inte att det är länge att vara ute och springa i 2 timmar längre... Jag e nästan lessen när jag måste SLUTA springa, I LOVE IT!!! Det är en drog... jag skulle nog springa hela dagarna, om bara kroppen skulle palla.

Så nu ska jag ut och köra långtempointervall. Himla kungligt väder också!

Haft en grym helg förövrigt... massa balkonghäng, vin och gott sällskap, kaffe i solen o prommisar... Ah. Älskar den här årstiden. Hopp om livet, liksom...

Drar till Västervik idag, seminarium på ambulansvubben. Ska bli skönt med miljöombyte men jag vet inte om v-vik e så himla kul så här års alltså... serious. Det är ju trots allt bara en lite förort till Småland... ;)


...bor man fint eller?... :)