Men ORKA blogga!

Alltså, hur fan gör folk som bloggar varje dag, flera gånger om dagen, mitt i natten? HUR G-Ö-R DOM? Jag är, precis som jag misstänkte när jag satte igång den här bloggen, trött som sjutton på att blogga. Men jag ska inte ge upp... än. Jag kämpar på.

Anara att ajg får så smått prestationsångest. Jag kommer på så mycket roligt jag vill skriva om, men sen när jag väl sätter mig här o knappar, då försvinner allt. Och man måste ju vara lustig på nätet, annars får det va. Eller hur, ja men visst...

Hur som haver. Mitt liv är lite kämpigt just nu, därför orkar jag kanske inte skriva. Massa stress o press o grejjer, det jag mest är stressad över är ju den hära söka-jobb-prylen. Inte min kopp te om man säger så. Jag vill så jälva mycket, men så blir det bara pannkaka av allting. Ingen vill ha mej. Jag som är världens bästa syrra, kan inte folk fatta! Hur fan i helvete kan folk i min klass, som typ har NOLL erfarenhet redan ha fått jobb? Kan nån förklara hur det går till? Livet är verkligen inte rättvist. Jag undrar vilken jävla bransch jag har gett mig in i. Ser verkligen inte fördelarna längre.

För allvarligt, VEM vill slita ihjäl sig för en skitlön, jobba kvällar, helger, nätter, röda dagar i HUNDRA ÅR och dessutom inte få uppskattning för det man gör? Dessutom kan man bli avstängd, av med legitimationen om man gör fel? Hånad av en hel yrkeskår? Jag måste väl försöka se fördelarna med varför jag en gång valde att utbilda mej tll detta: kan jobba med vad som helst, vart som helst, när som helst. Just nu känns det som en utopi. Snacka om att locka folk till vården. F*cking bullshit.

Hörs det att jag är skoltrött? Misstänkte det. Lika bra jag lägger ner. Nästa inlägg ska vara lite roligare, jag lovar. Nästan. På. Heder. O. Samvete. Nästan. Som Sagt...